Vad är bandbredd?

Bandbredd är en teknisk term för storleken på den dataöverföring som sker, eller kan ske, vid varje given tidpunkt över ett nätverk. Bandbredd är således inget som är konstant över tid. Det finns dock alltid en maxgräns för bandbredden. Maxgränsen beror på de fysiska begränsningarna. Ett nätverkskort kan till exempel bara ta emot och skicka iväg dataöverföringar upp till en viss gräns. Andra begränsande faktorer är själva kabeln som transporterar datan, eller den frekvens som en radiomast använder.

Mäta bandbredd
Bandbredd uttrycks normalt som bits per sekund. En bit är den minsta digitala enheten, det vill säga en etta eller en nolla. Det är dock inte särskilt användbart att mäta överföring på bit-nivå, särskilt inte i dag när överföringskapaciteten över nätet är så pass stor. I dag används megabit, det vill säga en miljon bits, eller gigabits, som innebär en miljard bits, som mått. För att underlätta jämförelser används ofta måttet bits per sekund, men det är inte ovanligt att man mäter bandbredden över dagar, veckor och månader. Särskilt är det internetoperatörer och webbhotell som är intresserade av hur mycket bandbredd som egentligen används under en viss tid.

Bandbredden är bara ett mått på den teoretiska överföringskapaciteten. Egentligen är den bara en matematisk beräkning av hur överföringskapaciteten borde vara för en viss tidsperiod. Dessutom är bandbredden ett genomsnitt. Kvaliteten på signalerna räknas inte med. Det går alltså inte att se hur effektiv bandbredden är bara genom att titta på måttet Mbit/s.

Genomströmning och signalkvalitet
För att få en mer exakt uppgift om hur ”bra” bandbredden är bör man kombinera uppgiften för den teoretiska överföringshastigheten med en uppgift om genomströmningen. Genomströmningen visar hur stor del av den överförda datan som levereras intakt. Med andra ord visar genomströmningen på hur oskadda datapaketen är när överföringen är slutförd. Om signalkvaliteten är volatil, det vill säga hela tiden ökar och minskar, så spelar det nämligen ingen roll hur hög den teoretiska överföringskapaciteten är, räknat i Mbit/s. Om ett antal datapaket inte överförs på grund av att signalkvaliteten plötsligt minskar, så minskar också totala kapaciteten. Då är det bättre med en lägre bandbredd med en högre signalkvalitet.

Behöver man mycket bandbredd?
Med denna något tekniska beskrivning som bakgrund kan det vara klokt att säga något om hur man som privatperson bör förhålla sig till det abstrakta begreppet bandbredd. För det första är bandbredd inte detsamma som möjlig överföringskapacitet sett i lagringsutrymme. En bandbredd på 100 Mbit/s – en vanlig nivå för fibernät och anslutning via kabel-TV-nätet – innebär inte att man kan ladda ner 100 megabyte i sekunden. Bits är inte detsamma som bytes. För att omvandla bits till bytes ska man dividera antalet bits med talet åtta. En bandbredd på 100 Mbit/s innebär alltså, i teorin, att man kan ladda ner 12,5 megabyte data i sekunden. Normalt sett kommer man dock aldrig upp i denna överföringshastighet. Det finns nämligen en mängd begränsande faktorer.

Om man har intresse av att använda Internet för tunga dataöverföringar, såsom nedladdning av filmer, onlinespel och liknande är det klokt att ha en så hög bandbredd som möjligt. Man ska dock vara på det klara på att det kan skilja mycket mellan den teoretiska och den faktiska överföringskapaciteten.